Biodynamisk kraniosakral terapi, BKST, har en rik historia med sitt ursprung från Osteopatisk medicin som grundades på 1800-talet av den amerikanske kirurgen Andrew Still.
Still ansåg att flera av dåtidens medicinska behandlingsmetoder var mer skadliga än hjälpsamma och ville skapa en ny metod för att främja människors hälsa. Han studerade den mänskliga anatomin grundligt och var den första i västvärlden som insåg betydelsen av fascia, kroppens enorma nätverk av bindväv.
Han gav också tyngd till kroppens självreglerande och självläkande system, samt att kroppen innehåller alla de ämnen som är nödvändiga för att upprätthålla hälsa. Han menade att när kroppen stimuleras korrekt tillåts dessa ämnen hjälpa till att återhämta sig från sjukdom.
”To find health should be the object of the doctor. Anyone can find disease.”
Andrew Taylor Still
Under tidigt 1900-tal skedde en vidareutveckling av osteopaten Dr. William Sutherland som upptäckte ett flöde i ryggmärgsvätskan. Och även mikrorörelser inuti och mellan kroppsdelarna från skallen till korsbenet. Han menade att dessa rörelser var fundamentala för hälsan och vår inre balans, samt att de kunde nå djupare i rörelseappareten än vad osteopatins tidigare upptäckter kunde.
De latinska namnen för skallen och korsbenet är kraniet och sakrum, varav namnet kraniosakral terapi. Upptäckterna blev slutligen en egen del inom osteopati som används än idag, och kallas även för kraniell osteopati.
Tillsammans med sin fru, Adah Strand Sutherland, ägnade Sutherland resterande del av livet till att utforska dessa mikrorörelser.
Först på 1970-talet började kraniosakralterapi läras ut som en fristående behandlingsform även till de som inte var osteopater. Det gjordes av Dr. John Upledger, forskare och professorer i biomekanik.
Nu fick Sutherlands senare upptäckter som inkluderade hela kroppen och hela människan ta plats, och inte bara områdena mellan kraniet och sakrum. Härifrån växte den mer holistiska versionen av behandlingsformen fram och kallades för Biodynamisk kraniosakral terapi.
Det finns idag två versioner av kraniosakralterapi; biomekanisk och biodynamisk.
Den biomekaniska versionen centrerar sig runt strukturell balans och använder lätt manipulering av kroppen för att justera snedheter och obalans. I bl.a Schweiz är behandlingsformen erkänd och accepterad av hälso- och sjukvårdsmyndigheten och i många andra länder ges ersättning inom försäkringssystemet för behandling.
Den biodynamiska versionen utgår ifrån ett helhetsperspektiv och syftar till att stärka kroppens medfödda förmåga till hälsa. Det gör den till en mer djupgående behandlingsform som passar särskilt bra vid traumaarbete och andra obalanser där man vill gå till roten och inte enbart behandla symptom.
Biodynamisk kraniosakralterapi är en starkt växande behandlingsform som blir mer och mer sin egen. Den utvecklas och bekräftas i takt med modern forskning om kroppen och hjärnan.